- I huvudsak är det bra bergskvalitet för att bygga bergtunnlarna, säger Trafikverkets bergtekniker Kjell Windelhed.
Sedan tidigare har berget undersökts längs hela den sträcka där Förbifart Stockholm planeras gå i tunnel. Berget består mestadels av granit och gnejs och är av bra kvalitet, vilket gör att det lämpar sig utmärkt för tunneldrivning med konventionell teknik, det vill säga borrning och sprängning.
Nu har dessutom en närmare kartläggning gjorts på de tre ställen där den nya leden kommer att passera under Mälaren på sina håll 65 meter under vattenytan. Vattendjupet ligger på närmare 25 meter, följt av ett ungefär lika tjockt sedimentlager. Därefter kommer berget. Tunneltaket kommer att ligga minst 15 meter under bergets övre yta.
I passagerna under Mälaren är det särskilt viktigt att veta vilka förutsättningar som finns när det gäller bergsstrukturen. Därför har kartläggningen gjorts med så kallad styrd kärnborrning, en teknik som gör det möjligt att borra och ta ut borrkärnor horisontellt under vattenpassagerna i tunnellinjen.
- Med hjälp av den senaste tekniken har vi fått så precisa resultat som det går att få. Vi visste att det fanns sprickor och kvalitetsförändringar i berget under Mälaren sedan tidigare. Nu vet vi exakt var de finns, säger Kjell Windelhed.
Från borrprovet har man sedan kunnat bedöma bergets kvalitet och beskaffenhet. Genom en speciell teknik (BIPS-loggning) har det också varit möjligt att scanna av borrhålsväggen digitalt.
De så kallade förkastningszoner som finns i Mälaren går i öst-västlig riktning. Förbifart Stockholm kommer att passera zonerna vinkelrätt, vilket ger de bästa förutsättningarna för tunnelbygget eftersom det blir korta sträckor som måste extraförstärkas.
De vanligaste bergarterna i passagerna är sedimentådergnejs, gnejsgranit och granit. Det vanligaste materialet i sprickorna är klorit och kalcit.
En kurios upptäckt som mätningarna visat är att det i passagerna under Mälaren förekommer saltare grundvatten än normalt, så kallat relikt saltvatten. Det är gammalt vatten som finns kvar från tiden då Littorinahavet täckte ytan. Littorinahavet är det saltvattensstadium i Östersjöns utvecklingshistoria som fanns för mellan 3 000 till 8 500 år sedan.