I skogen mellan Prässebo och upphärad står nämligen järnvägens speciella skyddshelgon – och har gjort så ända sedan mitten av 1870-talet. Då lär en av rallarna på eget initiativ ha planterat en gran invid spåret. En gran som skulle få ett både långt och händelserikt liv vid banvallen och i skuggan av skogen som växte sig allt högre runtomkring.
När Bergslagens Järnvägar mellan Falun och Göteborg, dåtidens i särklass största enskilda järnvägsprojekt, invigdes 1879 hade granen slagit rot i skogsbrynet invid banvallen. Där stack den med tiden ut från övriga granar genom att växa lika mycket på bredden som på höjden. Efter 75 år var granen bara dryga metern hög och såg mer ut som en väktare i mänsklig skepnad än en reslig gran för avverkning.
Hälsar på Fredrik
Lokförarna som körde längs banan lade märke till den udda figuren och gav den namnet Fredrik, efter rallaren som en gång planterade granen. Sedan har nya generationer lokförare fått lära sig att inte köra förbi Upphärad utan att hälsa på Fredrik – om de vill ha lyckan i behåll…
Bland lokförare och järnvägsintresserade blev Fredrik med åren lite av en kändis och många har fascinerats av historien om den märkliga granen som så länge stått i givakt vid banvallen i Upphärad.
1983 var dock olyckan ett faktum. Trots att granen Fredrik visat sig vara gjord av osedvanligt segt virke så lyckades man vid en röjning av banvallen kapa huvudet av granen så att bara en stubbe återstod.
Planterade stand-in
Men en tradition med så djupa rötter bryter man inte i första taget. En av lokförarna, Nils-Erik Axelsson som brukade trafikera linjen planterade resolut en ny gran strax invid Fredrik för att traditionen inte skulle falla i glömska, till sin hjälp vid denna plantering hade han sin hustru Elsa. Platsen märktes för säkerhets skull ut med en liten märktavla. Därmed fanns plötsligt två granar att hälsa på, den illa tilltufsade ur-Fredrik samt den betydligt ståtligare Fredrik II.
Stod i vägen
När så den efterlängtade utbyggnaden av järnvägen mellan Göteborg och Trollhättan påbörjades hamnade Fredrik i fokus igen. För att få plats med dubbelspår som kan härbärgera tåg i hastigheter upp till 250 km/h behövde banvallen rätas ut och breddas – den nya banan hamnar då cirka 200 meter öster om den gamla banan.
Därmed verkade Fredriks saga vara slut. Om det inte vore för ett antal järnvägs- och barrträdsentusiaster…
Med hjälp av entusiasterna och trädexperter från Holland har Trafikverket nu lyckats få fram ett antal ättlingar av ett rotskott från Fredrik I. Bara det lite av en sensation eftersom rotskott från granar är ytterst ovanliga.
Därmed är cirkeln sluten. Igår avtäcktes Fredriks ättling i anslutning till det nya dubbelspåret – och knappt en och en halv månad senare, 9 december börjar tågen rulla hela vägen på det nya dubbelspåret mellan Göteborg och Trollhättan. Med Fredrik på första parkett för att önska både lokförare och resenärer lycka till på färden!