Det är Sjöhistoriska museet som på uppdrag av Länsstyrelsen kartlägger och tar prover från historiska fynd i vattnet. Samtidigt har broentreprenören JV Sundsvallsbron PBM utfört provborrningar. Dåtid möter nutid.
Tidigare kända fynd
– Vi har under två veckors tid undersökt de lämningar som är kända sedan tidigare, både via GPS, dykning och provtagning, berättar Patrik Höglund, marinarkeolog vid Sjöhistoriska museet i Stockholm och som projektlett undersökningarna.
Redan i mitten av nittiotalet gjorde Sjöhistoriska museet den första marinarkeologiska utredningen av Sundsvallsfjärden, även då på uppdrag av Länsstyrelsen. Då upptäcktes fyra lämningar inom området där bron ska byggas. Det är dessa lämningar som Patrik med kollegor nu har undersökt vidare samtidigt som de scannat av ett område på totalt 60 000 kvadratmeter efter hittills okända fynd.
– Bland de nya fynd som vi har hittat finns förmodligen ett vrak vid södra kajen, men det är lite svårt att urskilja eftersom det ligger begravt i strandkanten. Vi har även hittat en rad pålar som kan vara resterna av förtöjningsanordningar, bryggor eller timmerlänsar, förklarar Patrik.
De nya fynden ligger utanför området där bron kommer att byggas och ingår alltså inte i detta uppdrag. Fynden är därför endast kartlagda för att kunna undersökas vidare i ett senare skede.
Patrik Höglund arbetar som marinarkeolog sedan 13 år tillbaka och har även arbetat på Vasamuseet. En ”historienörd” enligt honom själv. Redan som barn fascinerades han av historiens vingslag. Här visar han ett trädprov från en av fyrkantspråmarna.
Pråmar och vrak från Sågverkstiden
– Fynden från utredningen 1996 består av två båtvrak och två förtöjningsanordningar. På den norra sidan är det förmodligen rester från Sågsverksepoken i slutet av 1900-talet. Man kan se ett 100 meter långt pålstråk som kan ha fungerat som en kaj eller brygga men även en så kallad fyrkantspråm, berättar Patrik Höglund.
Fyrkantspråmarna var ca 10 meter långa och kan beskrivas som ett rektangulärformat fartyg med en platt botten. De användes under sågverkstiden både för att förvara och frakta timmer i till större fartyg. Flera har hittats tidigare utanför Tunadals sågverk.
På den södra sidan finns även resterna av tre förtöjningsanordningar, dykdalber. Begreppet är känt bland båtfarare och anordningen beskrivs som nedslagna pålar som hålls samman av ett järnband. De användes till att förtöja båtar. Även här finns en fyrkantspråm, nära oljehamnen.
Patrik har nu tagit sammanlagt 30 trädprover på de flesta lämningarna för att kunna få en datering av dem. Gränsen för att ett skeppsvrak ska bli fornlämning är nämligen 100 år. Vraken och de andra lämningarna utgör inget hinder för brobygget och de får sannolikt finnas kvar i fjärden.
Från vänster: Patrik Höglund, Sjöhistoriska museet, Lennart Högberg, Sundsvalls Hamn och Mikael Fredholm, Sjöhistoriska museet.
Som marinarkeolog behövs ett arbetsdykarcertifikat. Man dyker förankrad i en lina och kan hela tiden ha kontakt via kommunikationsradio med personal på båten. Sikten enligt Patrik Höglund är ca 2-3 meter och det ser ut som ett månlandsskap i botten.