Vid Riddarholmens södra kaj har vi torrlagt ett område för att göra en 24 meter djup schaktgrop. I gropen ska sedan en anslutning byggas mellan bergtunneln under Riddarholmen och den 300 meter långa sänktunneln i Riddarfjärden.
Samtidigt som vi schaktar bort de gamla lagren av sjöbotten genomför Sjöhistoriska museet en marinarkeologisk utgrävning. Arbetet med Citybanan gör det möjligt att få veta mer om historien och livet i Stockholm för flera hundra år sedan. Vi går bland rester av flaskor, trasigt porslin och en och annan benbit. Det doftar svagt av gammal fuktig kol. Projekt Citybanan gräver bort schaktmassorna som läggs på en särskild plats där marinarkeologerna kan leta vidare, göra provtagningar och dokumentation. På så sätt kan de arkeologiska arbetena pågå parallellt med våra arbeten.
– Samarbetet fungerar bra. Arkeologerna och entreprenören samsas om utrymmet i gropen, säger Lars-Åke Ledung, byggledare i delprojekt Söder.
På tio meters djup gjorde marinarkeologerna första veckan i augusti det första båtfyndet i schaktgropen. Båtlämningen var mycket fragmenterad och bärgades från gropen samma dag som de hittades . Båten består av två spant – den invändiga stommen på en båt – och ett fragment till en bordläggningsplanka. Det hör till en liten farkost och torde vara äldre än 1700-tal då en sko av sådan typ påträffades i överliggande lager.
Flaskor som en gång innehållit seltersvatten.
I ett tält på arbetsområdet har marinarkeologerna samlat föremål av intresse från gropen. Där står flera krus som innehållit seltersvatten, en annan flaska har fortfarande korken kvar och i den finns någon form av olja, som inte luktar allt för gott berättar Trevor. I en stor grå platslåda ligger båtfragmenten nedsänkta i vatten. En konservator arbetar parallellt med arkeologerna för att ta hand om fynden på bästa sätt. När fynden dokumenteras färdigt förs det vidare till Sjöhistoriska museets lokaler för vidare analyser, bland annat för att bättre kunna fastställa hur gamla fynden är.
Fyndet av båten har lagts i vatten i väntan på konservering.
– De ligger i vatten för att inte förstöras för om de kommer i kontakt med luften börjar nedbrytningen av träet. Sedan kommer de dränkas i en sorts vax som konserverar dem och då kan man ha dem liggande framme, berättar Trevor.
I de äldre, djupare liggande lagren, räknar arkeologerna med fynd från medeltiden och kanske även vikingatid.
Arkeologen Trevor visar en del av fynden som gjorts i arbetsområdet.