Redan i ett tidigt skede när arbets- och järnvägsplanerna upprättades, bestämdes att man skulle ta hänsyn till framtida klimatförändringar. Vägen och järnvägen är byggd för att klara en höjning av havsnivåerna på upp till 0,5 meter på 50 år. Under samma tidsperiod beräknas även en landhöjning på cirka tio centimeter ske. Höga vattennivåer i Göta älv ska därför inte leda till översvämning av vare sig järnväg eller E45 i framtiden.
Byggs med tvärfall
– För att vatten ska kunna rinna av vägen byggs nya E45 med stort tvärfall. Vilket innebär att den sluttar utåt. Även gamla E45 hade tvärfall när den byggdes på sent 1960-tal. Den var dock inte förstärkt och på grund av sättningar på upp till en meter, har vägen bitvis plattats ut genom åren. Det är också den främsta orsaken till de översvämningar som har inträffat i höst, berättar Jan Ekström, geotekniker hos projekt BanaVäg i Väst.
Räknar med sättningar
Även den nya vägen och järnvägen kommer att sätta sig. Det finns med i beräkningarna och väg och järnväg har höjts även med hänsyn till detta.
– Vi räknar med att järnvägen sätter sig 20 centimeter och vägen 30 centimeter under de kommande 40 åren. Anledningen till att vi måste räkna med framtida sättningar är att leran är lös. På grund av alla belastningar som finns på leran i form av hus, vägar och olika typer av uppfyllnader pågår det redan i dag sättningar på upp till någon centimeter per år. Det skulle kosta ofantligt mycket att bygga helt sättningsfritt med tanke på att lerlagret är mellan 10 och 40 meter djupt och på vissa ställen som till exempel runt Älvängen uppemot 100 meter, säger Jan Ekström.
Omfattande förstärkningar
För att begränsa sättningar används olika förstärkningsåtgärder, framför allt används kalkcementpelare som når ner i leran till över 20 meters djup. På några ställen är förstärkningarna även till för att förbättra stabiliteten och därmed förebygga ras och skred.
Stråk av kvicklera
Längs sträckan, framför allt norr om Grönån, finns områden med tjocka lager av så kallad kvicklera.
– Kvickleran är speciell för att om den blir omrörd så blir den flytande, ungefär som yoghurt. Problemet är därför att om det väl blir ett första skred så blir leran i skredets brottyta i princip flytande och rinner bort. Då blir det kvar en ny slänt som är instabil och så kan det fortsätta med ytterligare ett skred och ytterligare ett och så vidare. Det innebär risk för att större områden påverkas och det vill vi undvika. Leran har dock inte sämre stabilitet och det rasar inte oftare bara för att det är kvicklera. Men vi har ändå extra hög säkerhet och därmed även mer förstärkningsåtgärder, förklarar Jan Ekström.