En av dem som arbetar med att göra gångtunneln till en behaglig plats är Anna Molander. Hon är konstnär och har lång erfarenhet av att skapa utsmyckningar för offentliga miljöer. Man kommer att mötas av hennes konstverk när man går från stationsbyggnaden ner i gångtunneln. Böljande former utskurna i Slitekalksten, Borghamskalksten, Ekebergsmarmor och rostfritt stål bildar en vacker mosaik över väggen. Det var ett par dagars intensivt arbete i gångtunneln för att sätta alla små bitar på sin rätta plats.
– Jag har inte räknat dem, men det är runt 300 bitar skulle jag tro. Om någon vill räkna så får de gärna, det vore intressant att veta, skrattar Anna Molander.
Hon har arbetat med konstverket under lång tid.
– Först skissade jag länge med papper och penna. Sedan la jag in skissen i ett program i datorn, så att en datorstyrd maskin kan skära ut alla delarna med vatten och sand.
Det är mycket att tänka på, många olika delar som ska samverka när man skapar ett konstverk för offentliga miljöer.
– Rummet är viktigt. Konstverket ska korrespondera med rummets form. Och ljusinsläppet, är också viktigt, hur ljuset spelar i materialet. Utifrån vilka material man väljer händer det olika saker med rummet. Det är en sober miljö här inne med den vackra Slitekalkstenen som väggarna är klädda med. Det får inte bryta av i stilen. Taket är välvt i en båge och jag ville följa den formen i en uppgående rörelse så att taket inte känns nedtyngande.
Inspirationen kom från Motala, vad Anna förknippar med staden.
– Radioutrop, det var det första som jag associerade Motala med. Radiovågor som försvinner ut i etern, ut i luften. Och sedan tänkte jag även på vatten, vågor och solglitter. Vatten som är genomskinligt så att man skymtar botten under. Eller vågor när det blåser och stormar. Jag tänkte mig vågformer, och det rostfria stålet och stenen som vattenblänk och luft. Jag har inte bestämt namn på konstverket än, men arbetsnamnet är vågor.
