– Altaret i Gustaf Vasa kyrka är det mest känsliga och därmed mest undersökta objektet i projekt Citybanan, säger kulturarvsexpert Anna Henningsson från Disent AB.
Material reagerar på olika sätt
Det 15,5 meter höga altaret i Gustaf Vasa kyrka är unikt både i Sverige och i Norden med sin kombination av avancerade trä- och stuckkonstruktioner. Interaktionen mellan de två materialen har föranlett djupgående undersökningar, löpande kontroller från byggnadsställning samt förebyggande skyddsåtgärder.
Materialen reagerar nämligen på olika sätt om de utsätts för vibrationsinducerade rörelser: när ett styvt och sprött mineraliskt material (stuck) möter ett elastiskt material (trä) uppstår en vibrationsrisk.
Gömda fakta har åter kommit i ljuset
Undersökningarna, som har pågått mellan 2008–2012 på uppdrag av Trafikverket, har gett kulturarvsexperterna en hel del ny kunskap om altaret. Hittills "gömda fakta" som går tillbaka till 1731, då altaret uppfördes i Uppsala Domkyrka av dåvarande hovskulptören Burchard Precht, har åter kommit i ljuset.
– Citybanans kartläggning av altarets uppbyggnad har varit nödvändig för att göra en relevant riskanalys och skräddarsy ett kontrollprogram för detta unika kulturobjekt, säger Anna Henningsson.
Altaret var i fel stil - monterades ner
Altaret restes i Uppsala Domkyrka cirka 30 år efter en omfattande kyrkobrand med påföljande restaurering. Det stod sedan i kyrkan till slutet av 1880-talet – då man "insåg" att man hade ett barockaltare i en kyrka av gotisk stil. Denna insikt ledde till att altaret monterades ner och packades i lådor som sedan kom att bevaras på Nordiska museet i tjugo års tid.
När Gustaf Vasa kyrka skulle invigas i början av 1900-talet letade församlingen efter ett altare som kunde passa. De hittade det nedpackade altaret, köpte det och fraktade det i delar på häst och vagn från Nordiska museet till den nya kyrkan. Altaret sattes ihop igen i Gustaf Vasa kyrka, men man var tvungen att såga av delar av altaret för att passa in det i den nya kyrkobyggnaden. Dessutom saknades en del av dess ursprungliga system av träkilar och ramar. Därför har en återstabilisering varit nödvändig för att inte delar av altaret ska riskera att svänga i samband med Citybanans sprängningar.
Fick klättra in i altaret
Altaret i Gustaf Vasa kyrka har en lång historia som länge varit okänd. Det fanns varken dokumentation eller ritningar över altaruppsatsens uppbyggnad eller de förändringar som utförts sedan 1731.
– Vi fick bokstavligen klättra in i altaret och med byggnadsställningarnas hjälp gå igenom det invändigt som utvändigt för att läsa av dess konstruktion och material, säger Anna Henningsson.