Ännu är det fyra-fem år kvar till dess att bygget av Västlänken beräknas starta. Redan nu har vi börjat titta på möjliga lösningar inför byggtiden, men framme i exakta svar kommer vi inte att vara förrän byggstarten närmar sig. Många av dem som bor eller har verksamheter i närheten av tunnelområdet har naturligtvis redan nu frågor om hur det kommer att bli under byggtiden.
För att visa hur det kan gå till när en järnvägstunnel byggs runt knuten, gör vi ett nedslag hos ett annat av Trafikverkets projekt vars arbete Västlänken i högsta grad tar intryck av – Citybanan i Stockholm.
Mestadels berg
Två tredjedelar av Västlänken kommer att sprängas ut i berget under Göteborg och likheterna med stockholmsprojektet, som på flera platser tagit sig fram i tätbebyggd stadsmiljö, är många.
Byggandet av Citybanan har bokstavligen skakat om Stockholm sedan 2009, men nu avslutas sprängningarna inom kort. Pia Gillsäter, områdeskommunikatör vid Trafikverket vet bättre än många vilken resa det varit.
Femtiotusen hushåll och tjugotusen verksamheter i Citybanans direkta närområde har påverkats av borrarbeten och sprängningar. Inte minst i området kring Odenplan, där protesterna inledningsvis var omfattande, stormade det ett bra tag.
– Vi förstod tidigt hur viktigt det är att ha en god relation till dem vi stör, att vara personliga och tillgängliga.
Arbeten pågår i schaktet där rulltrappan från Odenplan kommer att gå ner till Citybanans plattform.
Saklighet och ärlighet
Saklighet och ärlighet har varit Projekt Citybanans ledord för kommunikationen under byggtiden. Ambitionen att visa att det är människor som bygger, inte maskiner, har också präglat arbetet.
– Vi har jobbat väldigt medvetet med att boende regelbundet har fått informationsblad i brevlådan, med att bjuda in till informationsmöten med kaffe och bulle där projektledare och vibrationsexperter har berättat och visat bilder och alla oroliga har fått ställa sina frågor.
Oro för kulturmiljöer
Att stockholmare är så engagerade i sin stad är naturligtvis en tillgång, men det fanns också stor oro för att till exempel värdefulla kulturmiljöer skulle drabbas.
– Oavsett om det handlar om bostäder, skolor, förskolor, teatrar, restauranger eller laboratorier med vibrationskänsliga instrument, handlade det om att vinna acceptans för det arbete vi skulle göra: Bygga en 6 kilometer lång tunnel för pendeltågstrafik och två nya pendeltågsstationer under centrala Stockholm.
Som i fallet med Gustaf Vasa kyrka på Odenplan som många befarade skulle drabbas illa av sprängningarna.
– Vi har haft ett intensivt samarbete med Stockholms stift och vi gjorde mycket noggranna inventeringar av kyrkan med hjälp av konservatorer inför våra arbeten för att kunna anpassa sprängningarna. Ett tjugofemtal mätare på altaruppsatsen och i kyrkorummet har sedan kontinuerligt följt upp vibrationer och annan påverkan och kyrkan är mycket nöjd med vår samverkan.
Arbetet pågår nära bostäder och verksamheter, bland annat här vid Odenplan i Stockholm.
Avlönade en djurskötare
För ett antal antikvitetshandlare i Vasastan var vibrationer från våra sprängningar extra känsliga – glas och värdefullt porslin stod i höga travar på smala hyllor. Trafikverket agerade såväl rådgivare som hjälpte till med åtgärder för att säkra föremålen. Problemlösandet har varierat kraftigt, vilket Pia Gillsäters favoritanekdot skvallrar om:
– Ett institut som forskar på sjukdomar som Alzheimers och MS och använder försöksdjur fick problem när vi sprängde. Deras apor blev väldigt stressade av vibrationerna, viktiga forskarresultat hotades därmed. Vi avlönade en djurskötare, som först gav aporna bananer precis innan sprängning. Men då blev aporna för tjocka, så det funkade inte. Vi konstruerade istället ett larm, som förvarnade aporna innan sprängning, och därefter försvann problemet.
Sängen skakade
Pias mest rörande minne handlar om en 3-årig pojke vars föräldrar hörde av sig och berättade att sonen inte kunde sova på grund av mardrömmar om att "Citybanan skulle komma upp i rummet" vid sprängningen då sängen skakade av vibrationerna.
Lösningen blev att Pia åkte till barnets förskola och berättade om tunnelbygget och visade spännande bilder på tunnelarbetare, maskiner och hjälmar med lampor för treåringens förskolegrupp. Mardrömmarna försvann!